onsdag 28 september 2011

Styrkekram

-"Är lite förkyld idag."
-"Skickar en styrkekram!"

-"Idag känner jag mig nere."
-"Men du, här får du en styrkekram så känns det snart bättre!"

-"Min katt vägrar äta."
-"Styrkekram."

-"Min man gick inte ut med soporna trots att han lovat."
-"STYRKEKRAM!"

Idag handlar det om det numera missbrukade ordet styrkekram. Vad fan är en styrkekram? Är det ett ord man slänger ur sig när man inte orkar tänka ut ett vettigt svar på någon närståendes problem, eller i vissa fall "problem"? Ja, det verkar inte bättre.
När jag googlar ordet styrkekram går det upp för mig att det är "Mammamaffian", det vill säga alla losers på Familjeliv som inventat ordet. Jag är inte förvånad, de är mästare på att visa medkänsla och sätta sig in i andras problem. Eller hur det nu var.

När jag tänker styrkekram tänker jag det här:
Styrkekram

Två starka, eller bara tjocka, män som kramas lite mysigt.
Så sluta upp med att ta den enkla vägen och skriva styrkekram på fejjan, träffas istället för att hitta på låtsasord så slipper jag bli irriterad.

torsdag 15 september 2011

Dagens outfit

Dagens outfit
"Hej bloggen, det här har jag på mig idag. Jag vet att det är en ful bild - buhu."

1. Varför ska alla bloggerskor envisas med att ha dagens outfit? Ta den här över liksom, vilket syfte fyller den? Varför tror du att jag vill veta vad du har på dig idag, så att jag ska känna igen dig på stan eller? Jag kan förstå om alla så kallade modebloggare gör det, men när en vanlig Svensson gör det blir det bara patetiskt.
2. Varför ska alla hålla på att ursäkta sig? Du tycker inte på riktigt att det är en ful bild, då hade du aldrig lagt upp den. Allt du vill ha är lite "Åh så fint gumman", sen är du nöjd.
3. Nej, jag orkar inte mer. Sluta ta outfit-bilder, ingen bryr sig! Kommenterar någon är det bara för att få en möjlighet att länka till sin egen blogg.

onsdag 14 september 2011

Shabby chic - eller att bo i en marängdröm

 
Mer skabbigt än shabby.


Shabby chic alltså. Ska du sälja någonting på tradera så lägg gärna till "shabby chic" i annonsens rubrik, och jag lovar att buden kommer regna in fortare än kvickt.

Det finns ingenting just nu som är mer hett än att inreda sitt hem likt en marängtårta, fylld med ljuva, romantiska, rosa detaljer.

Jag kräks lite i munnen.

Korgar, blommor, hattaskar - you name it. Bara det är lite skira rosor målat här och var, lite änglar, rustika ljus och gärna en gammal rostig vägskylt på vilken det står något på franska så är du hemma.
Oh, just det! Glöm för guds skull inte den obligatoriska "CARPE DIEM"-skylten i sovrummet. Varsågod, här har du ditt alldeles peronliga, originella home sweet home.

tisdag 13 september 2011

Rulltrappsdöden

  
Hur svårt kan det vara?
Malmö central, var enda morgon dör jag rulltrappsdöden.
När Öresundstågen spyr ut sina morgontrötta pendlare, alltid minst 15 minuter efter tidtabell, är det inte så konstigt att dessa vill komma vidare så fort som möjligt. Jag är en av dem. Men alltid är det likadant, människor som blockerar rulltrapporna genom att stå på fel sida! Jag kan förstå att så många som möjligt vill ställa sig på rulltrappan så fort det går, men är inte det allmänt känt att man står på höger sida och går på vänster sida? Jag lovar, det flyter på så mycket bättre då och jag slipper avlida lite varje morgon.

- Ursäkta, förlåt, ursäkta, kan jag komma förbi? FLYTTA PÅ ER INNAN JAG EXPLORERAR!

Nästa gång ska jag störa mig på shabby chic.

Tills dess, stå för helvete på rätt sida av rulltrappan!

måndag 12 september 2011

Premiär

Bebisar - så jävla härligt, eller?

Jag förstår inte vad som händer med människor som får barn. Vart jag än är möts jag av foglossningar och lillprinsar som har lite förkylning. Jag vill inte veta att mammamaffian har träffats och stickat sockor, och jag vill verkligen inte läsa era förlossningsberättelser eller se bilder på den första smakportionen gröt. Så fort någon får barn verkar de tro att hela världen vill veta att knodden är övertrött och har skrikit oavbrutet i en timme. Singelmammor som gnäller över att ingen erbjuder sig att hjälpa till att passa änglen, "förstår de inte hur tungt det är att vara ensam med ett barn? Man kan inte lita på någon".

Ultraljudsbilder är en annan sak, alla ser ju likadana ut! Och man kan inte på allvar tycka att bebisen är söt eller liknar mamma eller pappa på bilden. Om jag mot all förmodan blir gravid ska jag copy/pasta en bild, och se hur lik folk tycker att ungen är mig. Jag minns första gången jag såg en ultraljudsbild, en blivande morfar visade stolt upp bilden för mig och frågade om jag visste vad det var. "En lampskärm", gissade jag och fortsatte med mitt.

Nästa gång ska jag störa mig på bristen på rulltrappsetikett.